Kören Mozaik

Kören Mozaik startades 1987.

Freds-och frihetssånger, främst afrikanska, utgjorde en stor del av repertoaren. Med åren har repertoaren kommit att omfatta folkliga sånger från Balkan, Georgien, Brittiska öarna, Nord-och Sydamerika, Afrika och Skandinavien.

Sångerna har framförts vid konserter i Östersund och andra orter i Jämtland, men även i Trondheim, turnéer i Bulgarien och i staten New York, USA. Kören har också samarbetat med musiker, bl.a. kring irländska sånger och bluegrass.

De bortåt trettio medlemmarna i Mozaik utgörs av både kvinnor och män i olika åldrar. Sedan hösten 2002 leds kören av Myriam Lundberg.

Kören Mozaik arbetar nu med en föreställning som ska belysa situationen i Västpapua, genom sånger och musik framförda av Mozaik, musiker och dansare m.m.

Mozaikhistorik

2005:

Resa till Bulgarien i augusti med 17 medlemmar. Finansiering ur egna fickor samt genom ett bidrag från Estrad Norr, i vars namn vi efteråt genomförde en workshop och ett par konserter på hemmaplan. Researrangören Saltour såg till att förse oss med turistiska upplevelser samt ett möte med kören Sevtopolis, som vi hade en gemensam konsert med i deras hemstad Kazanluk.

 

2008:

Jubileumskonsert i maj med vår 20-åriga kör i Exercishallen på Campus. Skärmutställning med körens historia i bild, text och med tidningsklipp. Sångprogrammet speglade de tjugo årens repertoar. Musiker medverkade i flera nummer. Stor publik, dvs drygt hundra. Efterföljande jubileumssupé för nuvarande och f.d. körmedlemmar.

2009:

Detta var året då kören reste till USA i juni månad. Bakgrunden till turnén, arrangerad av Friendship Ambassadors Foundation, var att medlemmen Eva Persson en gång varit au-pair hos familjen Vanaver i New York State. Kontakten hade behållits under alla år. Bill och Livia Vanaver, som vi i kören nu fick kontakt med, driver den professionella danstruppen Vanaver Caravan. Vi framträdde på olika platser vid tre tillfällen, bl.a. på Clearwaterfestivalen, en miljöinriktad musikfestival vid Hudsonfloden ca fem mil norr om New York City. Där hade vi det stora nöjet att träffa legenden Pete Seeger, som vi sjöng en snutt för.

2010-2012:

Projekt Morgonstjärnan i Mozaik våren 2010 – mars 2012

I början på februari 2012 mynnade projekt Morgonstjärnan ut i fyra offentliga evenemang i Östersund:

1. ”Musik för Papua” – en stödkonsert på Gamla tingshuset för Free West Papua Campaign

2. ”Västpapua – en okänd kamp för ett fritt land” – ett seminarium om situationen för folket i Västpapua

3. ”Sampari – Morgonstjärnan” – en körkonsert med Mozaik och danskompaniet The Vanaver Caravan, USA

4. Tre filmer om Västpapua på Bio Regina: Strange Birds in Paradise, Land of the Morning Star och Forgotten Bird of Paradise

Bakgrund:

Sommaren 2009 hade körens ledare Myriam Lundberg tillbringat fyra månader hos Svartelds-folket från Lani-stammen i Västpapua. Med erfarenheter därifrån utarbetade hon en idé till en scenisk föreställning utifrån en papuansk myt, där morgonstjärnan, dvs planeten Venus, spelar en viktig roll. Vårvintern 2010 presenterade Myriam sin idé för kören, som var positiv till projektidén.

Våren 2010:

Träff med Estrad Norr för att få till stånd ett samarbete kring en föreställning med körsång och dans. Insåg att vi behövde skapa arbetsgrupper i kören för att kunna planera allt. Till en början utgjorde styrelsen arbetsgrupp. Den papuanska berättelsen om Koreri översattes från engelska till svenska för att alla i Mozaik sedan skulle läsa den inför det fortsatta arbetet.

Sommaren 2010:

Ett tjugotal föreningar i Östersund med omnejd tillskrevs ang. deras ev. intresse av att medverka i ett projekt kring Västpapua. Myriam reste till New York, träffade Bill och Livia Vanaver samt Pete Seeger, allt i avsikt att få ett samarbete kring vårt projekt. En projektplan med underrubriken ”Det finns inga solister” började skrivas och bearbetades sedan under flera månader.

Hösten 2010:

Vid körstarten presenterades en beskrivning för de arbetsgrupper som styrelsen beslutat att inrätta för fortsatt projektplanering: Kontaktgrupp mot föreningar, konstnärlig grupp, producentgrupp och PR/dokumentationsgrupp. Arbetsgrupperna bildades och inledde sin planering.

Våren 2011:

Projektplanen blev föremål för fortsatt bearbetning liksom beskrivningen av arbetsgruppernas ansvar och uppgifter. Kontakter med lokaluthyrare m.fl. började tas. Producentgruppen började arbeta med en budget.

Sommaren 2011:

Kommunen informerades om projektet. Likaså kontaktades Folkets bio Regina ang. möjligheten att få visa papuanska filmer där som ett inslag i vårt arrangemang. En ansökan om kommunalt bidrag gjordes. Medsökande förening var Peaceworks Östersund.

Hösten 2011:

Arbetsgrupperna blev alltmer fokuserade på sitt arbete, som nu tog mera konkret form. Producentgruppens inriktning handlade i hög grad om finansiering av projektet. Förutom att söka bidrag beslöt gruppen att försöka locka sponsorer att skänka pengar till projektet. En ansökan lämnades in till Estrad Norr om bidrag från Hörbart. Under senhösten kom positiva svar från några sponsorer, liksom från Estrad Norr och Östersunds kommun.

Under hösten togs också kontakter med de gästföreläsare vi skulle vilja engagera. Det blev positiva svar.

Under hösten övades flitigt på de sånger som Myriam valt till programmet i vår egen konsert.

Vintern 2012:

Under januari trycktes affischer, foldrar, programblad och biljetter hos vårt studieförbund Sensus. Arbetet i alla grupper gick in i ett intensivt slutskede och det blev extra körrepetitioner. Dessutom syddes kåpor i råsiden, som den konstnärliga gruppen gjort mönster till.

Så blev det då 3-4 februari, dagar vi alltid ska minnas. Våra evenemang blev fantastiskt bra, såväl konstnärligt, publikmässigt som ekonomiskt. Körkonserten filmades. Vi hade nått vårt mål och lyckats över förväntan. Nu vet också många fler jämtar var Västpapua ligger och vad man kämpar för där. Filmvisningen på Bio Regina bidrog förstås också till ökad kunskap hos de 32 i publiken.

Kännedomen om vårt arrangemang nådde också Västpapua, där papuanerna nu med stärkt självkänsla sjunger sina sånger och värnar sin kultur.